Recension: Forgive my Fins av Tera Lynn Childs

Handling
Lily has a secret, and it’s not her huge crush on gorgeous swimming god Brody Bennett, who makes her heart beat flipper-fast. Lily’s mermaid identity is a secret that can’t get out, since she’s not just any mermaid–she’s a Thalassinian princess. When she discovered three years ago that her mother was actually a human, Lily finally realized why she didn’t feel quite at home in Thalassinia, and she’s been going to Seaview High ever since. Living on land has its problems–like her obnoxious biker-boy neighbor, Quince Fletcher–but it has that one major perk: Brody. The problem is, mermaids aren’t really the casual dating type–when they bond, it’s for life.

When Lily’s attempt to win Brody’s love leads to a tsunami-sized case of mistaken identity, she finds out, quick as a tailfin flick, that happily ever after never sails quite as smoothly as you planned. (adlibris.se)

Recension
Jag började läsa den här boken till frukost här om dagen och kom inte upp till ytan igen förrän jag hade läst ut den ett par timmar senare. Konstigt nog har jag aldrig läst en bok om sjöjungfrur innan – jag som älskar Den lilla sjöjungfrun och ville vara en sjöjungfru som barn (fast jag inte tycker om att ha huvudet under vatten) – men jag blev glatt överraskad. Tera Lynn Childs har gjort ett bra jobb med att skapa undervattensriket Thalassinia. Man kan riktigt se det framför sig.

Själva historien är söt och ganska förutsägbar utan några direkta sidospår. Språket är också enkelt, och kryddat med en massa marina termer, vilket jag älskar. ”Son of a swordfish!” till exempel är väl ett utmärkt svärord. Boken var heller inte särskilt lång, ca 330 sidor, vilket tillsammans med språket och handlingen gör Forgive my Fins till en väldigt lättläst bok; det tog mig som sagt inte mer än ett par timmar att läsa ut den.

Det som får mig fast är nog dock att den här boken har min favorittyp av kärlekshistoria. Den typen där båda är attraherade av och/eller har känslor för varandra, men bara den ena parten är medveten om sina känslor och den andra antingen inte är medveten om eller försöker förneka sina känslor både för sig själv och andra. Det här är dessutom en kärlekshistoria som trots sin ganska korta tidsperiod är väldigt välskriven och som man därför tror på. Dock dras det kanske lite väl långt här och ibland vill man bara slå en av huvudpersonerna hårt i huvudet för att hen ska ta sitt förnuft till fånga.

Forgive my Fins är inget litterärt mästerverk, men det är en bubblig, rolig och söt kärlekshistoria som lätt låter sig läsas en regnig dag.

Annonser

2 thoughts on “Recension: Forgive my Fins av Tera Lynn Childs

  1. Jag hade bara tänkt tacka för tipset om den här sjöjungfru-boken, men när jag läste vad du gillar för kärlekshistorier så måste jag själv ge ett tips! Den heter Mannen i glasflaskan, kommer ut i höst. (Helt ärligt tipsar jag inte för att göra reklam, utan för att det passade så bra in på ”förneka sina känslor” mm). Tack igen för tipset om Forgive my Fins!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s