Recension: Ensamma hjärtan och hemlösa hundar av Lucy Dillon

ensamma hjärtanHandling
Rachel Fielding har på kort tid lyckats försnilla ett glamoröst jobb på en pr-firma, en attraktiv pojkvän och en chic våning i centrala London. Hon är trettionio år och framtiden ter sig tämligen osäker. Men en dag får hon ett oväntat besked. Hon har fått ärva sin mosters hus på landet, hennes bordercollie och ett hundstall fullt med herrelösa hundar.

Med bävan flyttar Rachel dit men upptäcker att hon blir alltmer engagerad i sina fyrfota skyddslingar. Kanske beror det delvis på George, traktens buttre men rysligt attraktive veterinär …

Ensamstående tvåbarnsmamman Zoe kommer till Rachel för att lämna en liten valp för omplacering. Besöket resulterar i något helt annat än hon tänkt sig. Och Natalie lever i ett lyckligt men barnlöst äktenskap med Johnny. När Natalie förlorar jobbet bestämmer de sig för att tillfälligt ta hand om Bertie, en glupsk och egensinnig basset, vilket visar sig medföra en minst sagt överraskande förändring i deras liv … (bokus.com)

Recension
Ibland åker maken iväg på lite längre uppdrag med jobbet och lämnar mig och Lilleman ensamma hemma. Och eftersom jag är mörkrädd och har rätt så livlig fantasi så brukar jag anpassa min intag av fiktion så att det blir så lite läskigt som möjligt. Förra gången när han skulle åka hade jag precis lyssnat färdigt på en bok och det var dags för en ny, så jag letade upp den mest menlösa, eller jag menar, den minst skrämmande jag kunde hitta och det blev Ensamma hjärtan och hemlösa hundar.

Det där med förväntningar kan ju vara klurigt, men den här levde i alla fall upp till förväntningen att inte vara läskig. Det är tvärtom en ganska charmig liten feelgood-roman som puttrar på i maklig takt. På många sätt var den väldigt förutsägbar, som dessa typer av böcker ofta är, men det hade jag räknat mig. Dock handlar den ju väldigt mycket om hundar, och då jag inte är någon djurmänniska så har jag lite svårt att riktigt gå upp i historien. Den uppfyllde sitt syfte men helt okej underhållning utan att vara ett dugg läskig, men inte så mycket mer.

Recension: Hypnotisören av Lars Kepler

keplerHandling
I ett omklädningsrum på en idrottsplats i Tumba utanför Stockholm hittas en man brutalt mördad. Sedan återfinns hans fru och dotter lika besinningslöst ihjälhuggna i familjens radhus. Avsikten tycks ha varit att utplåna hela familjen. Men sonen överlever, svårt skadad, och när kriminalkommissarie Joona Linna förstår att det finns ännu en familjemedlem kvar i livet, en syster, inser han vikten av att hitta henne innan mördaren gör det.

Sonen svävar in och ut ur medvetslöshet, och för att kunna skynda på förhörsprocessen tar Joona Linna kontakt med läkaren Erik Maria Bark och övertalar honom att hypnotisera pojken. En skrämmande kedja av händelser tar obevekligt sin början.

Recension
Boken börjar riktigt bra och spännande med en intressant mordfall, men sedan kommer ett långt parti i mitten av boken (flera timmar på ljudboken) där själva huvudstoryn inte är med överhuvudtaget. Detta parti spelar visserligen också en viktig roll för bokens upplösning men själva sättet det har skrivits in i boken är inte helt optimalt tycker jag, då fokus helt försvinner på polisutredningen och mordet. Jag hade föredragit om detta på något sätt hade kunnat vävas in mer i den andra historien. På det stora hela var detta dock en spännande och skrämmande deckare, och jag kommer nog fortsätta med fler böcker i serien längre fram.

Mini-recension: Bröllopsnatten av Sophie Kinsella

brollopsnatten-kinsella_sophie-Handling
När det visar sig att Richard, Lotties pojkvän sedan tre år tillbaka, inte alls har giftermål i tankarna, får hon nog. Besvikelsen, och ett plötsligt infall, gör att hon istället i all hast gifter sig med sin ungdomskärlek Ben. De reser till Ikonos på bröllopsresa, till platsen där de träffades första gången. Men hur väl känner de varandra, och hur bra passar de egentligen ihop? Lotties syster Fliss, som själv är mitt uppe i en uppslitande skilsmässa, tror inte sina öron när hon får höra vad systern har hittat på.Övertygad om att Lottie har begått sitt livs största misstag skyr hon inga medel för att fördärva hennes bröllopsnatt.

Recension
Om ni har läst min blogg innan vet ni kanske att Sophie Kinsella är min litterära husgud och då förstår ni också att glädjen av stor när hennes senaste bok Bröllopsnatten kom ut och min käre make var snäll nog att ge den till mig i födelsedagspresent. Ni förstår nog också att förväntningarna var höga, vilket ju aldrig är en bra förutsättning när det gäller böcker. Ej heller denna gång.

Det jag normalt sett gillar med Kinsellas böcker är deras charm och humor, och hur hon lyckas försätta sina huvudpersoner i egentligen totalt orealistiska men ändå i boken väldigt trovärdiga klister. Tyvärr tycker jag inte att något av detta har lyckats i boken. Den är mer av ett relationsdrama än ren chick lit, enligt min åsikt, och de dråpligheter som sker känns mest krystade och ditslängda för att boken kräver sådana. Nu låter det som om detta var en värdelös bok, vilket det inte var men mina (alldeles för) högt satta förväntningar infriades tyvärr inte.

Recension: Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

eldHandling
De utvalda ska börja andra året på gymnasiet. Hela sommarlovet har de hållit andan i väntan på demonernas nästa drag. Men hotet kommer från ett håll de aldrig kunnat förutse.

Det blir alltmer uppenbart att något är väldigt, väldigt fel i Engelsfors. Det förflutna vävs ihop med nuet. De levande möter de döda. De utvalda knyts allt tätare till varandra och påminns återigen om att magi inte kan lindra olycklig kärlek eller laga krossade hjärtan. (bokus.com)

Recension
När jag läste den första boken i trilogin, Cirkeln, tyckte jag att den var lite läskig och har därför dragit mig för att läsa del två, men nu när jag faktiskt gjorde det så upplevde jag inte den som något otäck alls. Så kan det gå…

Eld är en riktig tegelsten på över 600 sidor men jag blir direkt uppslukad och flög över sidorna. Naturligtvis hjälpte det att maken var hemma över jul och kunde ta hand om Lilleman under tiden. Fördelen med en andrabok i en serie har är att miljön, huvudhistorien och karaktärerna redan är presenterade och man kan lägga krutet på annat, och tempot i Eld är betydligt högre. Det händer saker hela tiden och ”De utvalda” hinner knappt andas ut innan nästa orosmoln dyker upp i horisonten. Det jag kan känna är dock att jag hade behövt en liten uppfräschning av minnet gällande de olika karaktärerna då det var en stund sedan jag läste första boken , för det dröjer innan jag riktigt kommer ihåg vem som var vem.

Eld är en fartfylld och spännande (och inte läskig!) bok som trots sina dryga 600 sidor är lättläst. Här samsas magi, demoner, apokalypsen och vanliga tonårsproblem i samma bok utan att det känns trångt.

Recension: Divergent av Veronica Roth (ljudbok)

divergent-roth_veronica-21187653-frntlHandling
I Beatrice Pryors dystopiska hemstad Chicago är samhället uppdelat i fem falanger: De ärliga, De osjälviska, De tappra, De fridfulla och De lärda. En särskild dag varje år måste alla sextonåringar välja vilken falang de vill tillhöra för resten av livet. För Beatrice står valet mellan att stanna kvar med sin familj hos De osjälviska eller att vara den hon innerst inne är.

Hon gör ett val som överraskar alla, inklusive henne själv. Under den hårda initieringsfas som följer, döper Beatrice om sig till Tris och tvingas utkämpa strider mot sina medkandidater för att upptas av De tappra. Bara de tio bästa släpps in, de övriga tvingas leva utanför samhället som falanglösa. Under extrema fysiska och psykiska prövningar måste Tris avgöra vilka som är hennes verkliga vänner och vad hon egentligen känner för sin mystiske instruktör, Four.

Tris bär också på en farlig hemlighet. När samhället hotas av våldsamma konflikter inser hon att den skulle kunna rädda de människor hon älskar. Om den inte förgör henne först. (adlibris.se)

Recension
Den här boken har varit enormt hypad och den engelska originalversionen har stått i min bokhylla i flera år, men det har tagit lång tid för mig att få tummen ur och läsa den. Och det har jag egentligen inte nu heller för jag har lyssnat på den på ljudbok (dessutom på svenska); det är liksom det sättet jag läser böcker på nu för tiden. Så levde den upp till hypen? Jodå, den var faktiskt riktigt bra.

Divergent är en mångbottnad bok, och det är inte bara den dystopiska världen som får utrymme utan också den sedvanliga tonårskärleken, politik och längtan att få tillhöra en grupp och vad som kan hända när människor delar upp sig själva i ”vi” och ”dem”.

Huvudpersonen är 16-åriga Beatrice och jag gillar henne för hon är en helt vanlig tjej. Hon har inga övermänskliga egenskaper och är inte heller överdrivet osjälvisk (ironiskt nog) och uppoffrande. Ibland är hon faktiskt rent självisk, för att inte tala om omogen och naiv. Men jag bryr mig om henne, och hejar på henne i alla lägen.

Något jag däremot inte tycker om är att takten i boken är lite ojämn. Det börjar bra och intressant med lämplighetstestet och valet av falang, men sedan tycker jag att boken tappar fart lite under beskrivningen av träningen och initieringen. I slutet dock, går det alldeles för fort istället. Alltför omvälvande saker händer allt för fort, och jag hinner inte riktigt med.

Jag lyssnade som sagt på den svenska ljudboken, och ibland stör jag mig också lite på översättningen, för tidvis känns det inte riktigt ”svenskt” och i mitt huvud spelar jag upp hur den engelska repliken med största sannolikhet måste ha varit skriven.

Divergent ska ju bli film också nästa år och jag såg trailern när jag och maken var på ”Catching Fire” här om veckan. Både karaktärer och omgivningar skiljde sig mycket från hur jag föreställde mig dem, men såklart ska jag ändå se filmen när den kommer. Nu vill jag egentligen bara köpa och ladda ner nästa bok också, Insurgent, men eftersom det kommer att dröja en stund innan trean kommer på svenska så får jag nog lägga band på mig.

Recension: Välkommen hem av Johanna Lindbäck

vlkmmen hemHandling
Kan inte allting bara vara som vanligt? Sara kraschlandar i vardagen efter ett utbytesår i London. Hon vill inget hellre än att få tillbaka ”sitt riktiga liv”, det vill säga hennes vänner och allt roligt de brukade göra ihop.

Sara är tillbaka hemma i Luleå. Tillbaka till allt hon lämnat och saknat. Vännerna, familjen och, inte minst, Mattias. Mattias som hon dumpade innan hon åkte iväg. Mattias som är tvillingbror med Bella, en av Saras bästa vänner. Hon hade hoppats på att allt skulle vara glömt och förlåtet när hon kom tillbaka. Att de lagom tills skolan börjar igen ska vara tillbaka i sina gamla roller. Men både Bella och Mattias verkar göra sitt bästa för att undvika henne.

För att göra något nytt börjar Sara på jujutsu. Där lär hon känna Adrian. Adrian är sjukt irriterande, ändå blir allting roligare när han är med. Sara har svårt att släppa Mattias, allt med honom är så välbekant och hon vet tusentals saker om honom. Om Adrian vet hon nästan ingenting. Men när Sara måste välja mellan dem är valet inte så enkelt som hon först trodde. (adlibris.se)

Recension

Johanna Lindbäck är i mitt tycke ungdomsböckernas okrönta drottning och detta är inget undantag även om jag tycker att den var lite svårare än komma in i än hennes tidigare.

Jag läste en recensent på en bokblogg som störde sig väldigt på att författaren slängde in allehanda engelska ord och uttryck överallt och jag trodde nog inte att det skulle störa mig för det gör jag ju själv ganska ofta, men jag tyckte faktiskt att det blev lite för mycket. Det är en sak att göra det när det saknas motsvarande uttryck på svenska, men annars… nä. Det gick inte riktigt hem hos mig.

Det som alltid är skönt med Johanna Lindbäcks ungdomsböcker är att ungdomarna är så himla vanliga! Bara för att det är en ungdomsbok behöver den inte behandla mörka ämnen som missbruk, grupptryck, sexuellt utnyttjande och liknande utan ”bara” identitetssökande, relationer och sådant, vilket kan vara nog så klurigt i tonåren. Till stora delar är det ganska förutsägbart men å andra sidan gör det inte så mycket, eftersom jag blir nöjd med slutet.

Recension: Svara om du hör mig av Ninni Schulman (ljudbok)

svaraHandling
Tidigt en oktobermorgon samlas Uvanås jaktlag utanför slaktboden för att tillbringa dagen i Tiomilaskogen. Efter några timmar återfinns Pär Sanner, en av älgjägarna, död på sitt pass medan hans fjortonåriga dotter som varit med honom är försvunnen. Vem har velat göra Pär så illa? Har den tjuvskjutna vargen som hittades ett par veckor tidigare något med det hela att göra? Eller har hans tvivelaktiga affärer blivit hans död? Mordutredningen kompliceras ytterligare av att Hagforspolisens nytillsatta krimchef Petra Wilander är lika misstänkt som någon annan i jaktlaget. Samtidigt presenterar Värmlandsbladet sitt stora sparpaket. För att rädda sitt jobb och sin redaktion granskar den föräldralediga journalisten Magdalena Hansson mordet och tar därmed risker som äventyrar hela familjens säkerhet. Livet i den lilla byn blir en mardröm för Pärs änka när deras hemligheter grävs fram en efter en. Och vem är egentligen vän och vem är fiende när det knackar på dörren? (adlibris.se)

Recension
Svara om du hör mig är den tredje boken i deckar-serien om Magdalena Hansson i Hagfors och precis som förra boken är det lite småputtrigt, men kanske ingen direkt ”nerv”, så som det ofta är i svenska deckare. Dock är det tillräckligt för att jag ska fundera och klura på vem som kan vara den skyldiga och vad dennes motiv må vara. Och det måste jag säga att förutsägbart är det faktiskt inte.

Bok utspelar sig, liksom de tidigare, i Hagfors och det är alltid roligt med igenkänning. I just denna bok fick jag både miljön och småbarnslivet eftersom Magdalena liksom jag var föräldraledig med en liten bebis, även om hennes flicka var några månader äldre än Lilleman.

Ett minus är det alldeles för stora persongalleriet att hålla reda på. Utöver huvudpersonen Magdalena Hansson med familj och poliserna samt offrets anhöriga har man här dessutom ett helt jaktlags medlemmar att skilja på så ibland vet jag inte riktigt vem som är vem. Stundtals hänvisas också tillbaka till personer och händelser ur tidigare böcker, men bara sådär på ytan och det var längesedan jag läste dem nu så jag minns inte riktigt dessa och hade önskat någon rad extra där för att locka tillbaka minnet.

Detta var min andra ljudbok och jag börjar vänja mig mer och mer vid formatet. Ljudboken är faktiskt en morot till att gå it på vagnspromenaden fast det är grått, kallt och uggligt ute eftersom jag är nyfiken och vill veta hur det ska gå. Uppläsaren i sig är det egentligen inget fel på, men som jag har skrivit tidigare så stör det mig att de infödda Hagfors-borna pratar något som närmast liknar stockholmska, och hela tiden tänker jag på hur de skulle ha sagt det egentligen.

Recension: Inte helt perfekt av Lucy-Anne Holmes

inte_helt_perfekt-holmes_lucy-anne-22689167-2050701627-frntHandling
När gick det egentligen på tok? Var det när hon hittade fotot av den halvnakna före detta flickvännen i sin pojkväns filofax? Eller kanske när hon fick veta att hon skulle spela in en ångande het sexscen med den snyggaste mannen i världen, någonsin? Att leva lycklig i alla sina dagar visar sig vara svårare än man skulle kunna tro.

Inte helt perfekt är den efterlängtade uppföljaren till hyllade 50 sätt att träffa den rätte. En roman som befäster Lucy-Anne Holmes som en av de bästa författarna av romantiska komedier idag. (adlibris.se)

Recension
Denna bok är en uppföljare till boken 50 sätt att träffa den rätte som jag läste i somras och uppskattade, men som vanligt inte skrattade åt. Jag skrattade inte den här gången heller, men tyckte trots detta att boken var bra.

Som vanligt när jag läser chick lit dock måste jag ofta ha en imaginär skämskudde på grund av alla dumheter huvudpersonerna envisas med att göra, och Sarah gör ibland fler dumma saker än de flesta. Trots detta är hon en karaktär som jag tycker om och hejar på.

För att göra en historia kort: lättläst, lättsamt och underhållande – exakt som en chick lit ska vara!

Recension: Röd måne av Elisabeth Nemert

Handling
Månen lyser flammande röd den frostiga höstnatt i nådens år 1626 när läkekvinnan Ingrid Ingemarsdotter rider mot sitt hem, gården Näs nära Skokloster i Uppland. Röd måne är ett djävulstecken, ett lockrop från den onde själv som då kallar de sina till sig. När månen är röd håller man sig inomhus om man är rädd om sin själs salighet. Plötsligt bryts tystnaden av ett spädbarns hjärtslitande gråt och vid vägkanten hittar Ingrid ett övergivet nyfött flickebarn. Flickan döps till Indra och växer upp hos Ingrid, som skänker henne all sin kunskap om växternas läkande förmåga.

Men Indra har också begåvats med läkande händer, en förmåga som måste hållas hemlig. Den som har kraft att läka sjukdom har också kraft att framkalla det som är ont. Och straffet för trolldom är döden. När häxbålen tänds över landet drar en klappjakt igång som tvingar Indra på flykt.

I Röd måne får vi följa Indra och hennes kamp för de mest utsatta i det av krig och umbäranden drabbade Sverige. I Europa rasar trettioåriga kriget och Gustav II Adolf har fallit i slaget vid Lützen 1632. Den unga Kristina, jämnårig med Indra, är nu Sveriges drottning och ödet kommer att föra samman dessa båda kvinnor och för alltid förändra Indras liv. (adlibris.se)

Recension
Mitt intresse för historia började under mellanstadietiden när jag släpade hem otaliga böcker från biblioteket om Sveriges monarken och lärde mig den svenska kungalängden utantill, från Gustav Vasa till Carl XVI Gustaf. Även om jag numera kanske inte är riktigt så intresserad av gamla kungar är historia fortfarande ett stort intresse, varför det är konstigt att jag inte läser fler historiska romaner.

Röd måne utspelar sig under en mycket fascinerande tid i vår historia, nämligen 1600-talet med dess häxprocesser och maktkamper. Delen om Ingrid, Indra och häxprocesserna är mer intressanta än den om Gustav II Adolf och kriget, men så tycker jag också nu för tiden nästan alltid att livet för den ”lilla” människan, det vardagliga, är det som är mest intressant.

Det är väldigt intressant just med häxprocesserna och de mekanismer som gör att människor kan vända sig emot varandra på detta vis, ett beteende som tyvärr inte har dött ut. Idag har man dock lite svårt att förstå hur vidskepliga människor var vid denna tid, och hur mycket man då ”visste” som nu är rent nonsens. Då kan man fundera på hur mycket av det som är kunskap idag som det kommer att skrattas åt i framtiden.

Karaktärerna i Röd måne är oftast odelat goda eller onda, och de onda har få försonande drag medan de goda ibland är outsägligt goda. På ett sätt är det i och för sig skönt för då vet man vad man ska förvänta sig av de olika karaktärerna. Hela boken är lite förutsägbar i vissa avseenden men det gör inte så mycket, för den är ändå spännande, lättläst, välskriven och, som sagt, den historiska skildringen är intressant.

Detta var egentligen min första ljudbok, och i början hade jag svårt för formatet men jag vande mig efter några försök och började faktiskt riktigt se fram emot dagens vagnpromenad för jag var så nyfiken hur det skulle gå i boken. Jag tyckte dessutom mycket om uppläsaren, Anna-Maria Käll.

Recension: Illdåd av Thomas Eriksson

IlldådHandling
Under en efterfest på lucianatten blir Sara Leijon brutalt våldtagen av fyra män. Chockad och skadad tar hon sig till polishuset och gör sin anmälan. Fallet tycks glasklart, alla bevisen finns där, på Saras kropp och i hennes berättelse. Men när det gäller en våldtäktsrättegång är ingenting enkelt. När Sara lyckades ta sig ur lägenheten den där ödesdigra natten trodde hon att hon hade överlevt det värsta, men det visar sig snart att det bara var början.

Kriminalinspektör Nina Mander vet vad Sara ger sig in på när hon anmäler männen, hon vet att Sara har alla odds emot sig och i ett försök att hjälpa henne kallar Nina in beteendevetaren Alex King. Kanske kan han stötta och lotsa Sara genom den extrema påfrestningen. Alex tar sig an uppdraget, men vad han inte räknar med är hur starkt situationen kommer att påverka honom. Rättegången river upp fula sår ur det förflutna och för sent inser Alex att han tagit sig vatten över huvudet. (adlibris.se)

Recension
Precis som det står på pocketutgåvan av boken är det den ”2:a boken i thrillerserien om Alex King” och jag har inte läst den första delen innan, men hade inga som helst problem med att följa med i denna.

Boken är välskriven med ett bra driv i språket. Utöver detta har den väldigt korta kapitel, oftast högst ett par sidor, vilket bidrar till att jag flyger igenom en bok för då ska jag hela tiden läsa ”bara ett kapitel till” och helt plötsligt har det blivit fem. Jag måste helt enkelt få veta hur det går!

Illdåd är ett intressant och effektivt inlägg i våldtäktsrättegångsdebatten, och jag blir så fruktansvärt förbannad över att det fortfarande får vara så här i svenska domstolar 2013. Även om just detta fall och alla inblandade är fiktiva så är det ju bara att läsa tidningarna för att se att det är så här om och om igen, och att det tyvärr inte verkar bli så mycket bättre. Fortfarande ifrågasätts offret och hennes (för det är ju oftast en kvinna) uppförande mer än förövarnas. Bitvis är både skildringen av våldtäkten och försvarets behandling av Sara under rättegången så vidrig att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Fy f-n på ren svenska!

Illdåd är en välskriven, trovärdig och mycket upprörande men framför allt viktig bok. Dessutom går 10% av alla intäkter från boken går till brottsofferjourerna och bara det är ju ett incitament nog för att skaffa boken.