Recension: Hypnotisören av Lars Kepler

keplerHandling
I ett omklädningsrum på en idrottsplats i Tumba utanför Stockholm hittas en man brutalt mördad. Sedan återfinns hans fru och dotter lika besinningslöst ihjälhuggna i familjens radhus. Avsikten tycks ha varit att utplåna hela familjen. Men sonen överlever, svårt skadad, och när kriminalkommissarie Joona Linna förstår att det finns ännu en familjemedlem kvar i livet, en syster, inser han vikten av att hitta henne innan mördaren gör det.

Sonen svävar in och ut ur medvetslöshet, och för att kunna skynda på förhörsprocessen tar Joona Linna kontakt med läkaren Erik Maria Bark och övertalar honom att hypnotisera pojken. En skrämmande kedja av händelser tar obevekligt sin början.

Recension
Boken börjar riktigt bra och spännande med en intressant mordfall, men sedan kommer ett långt parti i mitten av boken (flera timmar på ljudboken) där själva huvudstoryn inte är med överhuvudtaget. Detta parti spelar visserligen också en viktig roll för bokens upplösning men själva sättet det har skrivits in i boken är inte helt optimalt tycker jag, då fokus helt försvinner på polisutredningen och mordet. Jag hade föredragit om detta på något sätt hade kunnat vävas in mer i den andra historien. På det stora hela var detta dock en spännande och skrämmande deckare, och jag kommer nog fortsätta med fler böcker i serien längre fram.

Bokbloggsjerka 11 – 14 april

Tiden springer ifrån mig, men som tur är hinner jag precis med veckans jerka innan det är för sent: Har du någonsin råkat ut för att du inte alls känner för att läsa någon av de böcker som står i din bokhylla? Om ja, vad gjorde du åt det? Om nej, tror du att det någonsin kommer att hända dig?

Ja väldigt många gånger! Det är väl därför jag fortsätter att köpa böcker fast jag har mängder med olästa stående i bokhyllan redan. Senast nu i helgen fick jag ett ryck och beställde två fysiska böcker, fast jag knappt aldrig hinner läsa sådana nu för tiden utan mest lyssnar på ljudböcker på mina barnvagnspromenader.Vad jag gör? (Förutom att köpa ny förstås). Efter hyfsat mycket funderande och klappande (på böckerna) och stor vånda tar jag till slut en på måfå och så får det bära eller brista.

Bokbloggsjerka 4 – 7 april

Då var det fredag igen och barnet sover så jag hoppas hinna med en jerka innan han vaknar. Denna vecka handlar det om deckare, och frågan Annika ställer är: Hur ser din syn på deckargenren ut och hur ställer du dig till dåligt korrekturlästa böcker? 

Jag läser inte (lyssnar inte) på särskilt mycket deckare, mest som något att bryta av övrig läsning med då och då så att det inte ska bli för lika. När jag läser det blir det dock oftast någon lättsmällt svensk deckardrottning som får stå för underhållningen, och det är just så jag ser det: lättläst, lättsmält underhållning. De följer ofta en viss dramaturgisk mall och är för det mesta rätt så förutsägbara. Det är ganska sällan man blir väldigt överraskad av utgången.

Angående dåligt korrekturlästa böcker är de naturligtvis ett gissel för en ”grammar Nazi” som jag själv. Jag minns en bok (dock inte dess namn) som störde mig oerhört med avstavningar mitt på en rad, flertalet stav- och grammatikfel samt annat dumt. Huruvida deckare är med benägna att vara dåligt korrekturlästa vet jag inte, men lyckligtvis kan jag ändå konstatera att dåligt korrekturlästa böcker i alla genrer faktiskt ändå är ganska sällsynta.

Mini-recension: Bröllopsnatten av Sophie Kinsella

brollopsnatten-kinsella_sophie-Handling
När det visar sig att Richard, Lotties pojkvän sedan tre år tillbaka, inte alls har giftermål i tankarna, får hon nog. Besvikelsen, och ett plötsligt infall, gör att hon istället i all hast gifter sig med sin ungdomskärlek Ben. De reser till Ikonos på bröllopsresa, till platsen där de träffades första gången. Men hur väl känner de varandra, och hur bra passar de egentligen ihop? Lotties syster Fliss, som själv är mitt uppe i en uppslitande skilsmässa, tror inte sina öron när hon får höra vad systern har hittat på.Övertygad om att Lottie har begått sitt livs största misstag skyr hon inga medel för att fördärva hennes bröllopsnatt.

Recension
Om ni har läst min blogg innan vet ni kanske att Sophie Kinsella är min litterära husgud och då förstår ni också att glädjen av stor när hennes senaste bok Bröllopsnatten kom ut och min käre make var snäll nog att ge den till mig i födelsedagspresent. Ni förstår nog också att förväntningarna var höga, vilket ju aldrig är en bra förutsättning när det gäller böcker. Ej heller denna gång.

Det jag normalt sett gillar med Kinsellas böcker är deras charm och humor, och hur hon lyckas försätta sina huvudpersoner i egentligen totalt orealistiska men ändå i boken väldigt trovärdiga klister. Tyvärr tycker jag inte att något av detta har lyckats i boken. Den är mer av ett relationsdrama än ren chick lit, enligt min åsikt, och de dråpligheter som sker känns mest krystade och ditslängda för att boken kräver sådana. Nu låter det som om detta var en värdelös bok, vilket det inte var men mina (alldeles för) högt satta förväntningar infriades tyvärr inte.

Bokbloggsjerka 28 – 31 mars

Så kommer min comeback i form av en bokbloggsjerka. Annika skriver följande: Det verkar bli allt mer populärt att pryda kroppen med citat från litteraturens värld. Är det här något som du skulle kunna tänka dig att göra? Vad skulle det i så fall bli, och inte minst, var på kroppen skulle du placera konstverket?

Och svaret är nej, det skulle jag inte. Tatueringar överlag är inte min kopp med kokade blad, oavsett motiv. Och just litterära citat känns extra vanskligt för tänk om det budskap man väljer nu inte speglar ens åsikter i framtiden. Om jag dock ändå skulle ha en tatuering i textform skulle det nog dock bli något från min litterära nerdcrush – citatmaskinen John Green. Kanske ”What is the point of being alive if you don’t at least try to do something remarkable?”, men det passar nog inte med mitt liv som är rätt unremarkable. Kanske ”The world is not a wish-granting factory”, som är väldigt sant men aningens pessimistiskt. Kanske ”There is no them; there are only facets of us ”. Lite lagom pk, precis som jag. Eller kanske ska jag tatuera in detta på ryggen och visa för mina elever när de frågar om något kommer på provet så det är någon idé att skriva det.

the test

Bloggfunderingar

Tänk att ni fortfarande är en del som tittar in hit med jämna mellanrum, trots att ni möts av samma sida gång på gång! Tack, hörrni, för att ni inte har gett upp hoppet!

Jag läser (främst lyssnar) fortfarande men det är bloggandet jag liksom inte riktigt hinner med. När min numera åtta månader gamla pojke är vaken är varken läsa eller blogga att tänka på, och när han sover finns det liksom så mycket annat som ska hinnas med (typ disk och tvätt och annat tråkigt) och när jag har en ledig stund över prioriterar jag att läsa snarare än att skriva om läsningen. Dock, ska ni veta, saknar jag bloggen och funderar ändå på att ta mig i kragen och ta upp den igen fast i lite mindre skala. Kan det bli mindre än nu, tänker ni..? Men jag menar såklart mindre skala än när den var på topp. Jag tänker mig kortare, mindre arbetade recensioner och kortare, mindre utförliga jerkasvar osv. Jag hopas kunna delta i jerkan imorgon, och kanske ger det sådan mersmak att jag kommer igång igen.

Bokbloggsjerka 7 – 10 februari

Nu var det längesedan jag var med i jerkan men tid är verkligen en bristvara nu för tiden! Den här veckan dock är jag med igen och Annika undrar: Hur håller du reda på alla böcker som du har läst? Förlitar du dig helt på din blogg eller har du en backup- plan att dela med dig av?

I detta avseende lägger jag verkligen alla mina ägg i en korg, dvs jag förlitar mig helt och fullt på bloggen. Under flikarna ”Lästa böcker 20XX” (insert passande år) skriver jag ner månad för månad vad jag har läst. Skulle bloggen på något sätt försvinna så försvinner även min lässtatistik och med tanke på att jag ändå inte läser så enormt mycket så får jag ingen sorts panikkänsla av tanken för om jag ser, hör om etc en bok så har jag normalt sett koll på om jag har läst den eller inte.