Bokbloggsjerka 9 – 12 maj

Men denna jerka var definitivt min kopp med kokade blad, som engelsmännen nästan säger, för denna gång undrar Annika nämligen: Hur ställer du dig till ljudböcker och vilken är den bästa ljudboken som du har ”läst”?

Och om ni, av någon outgrundlig anledning, har hängt lite här på senaste tiden så vet ni är ljudböcker numera är min primära källa till litteratur. Hade någon sagt det till mig för… säg … två år sedan hade jag aldrig trott det, då jag aldrig riktigt har uppskattat formatet. Förrän nu. Anledningen till att jag mest lyssnar på böcker nu för tiden är helt enkelt att jag inte får någon läsning gjord annars. Just nu är jag ju hemma med världens goaste, som dock inte godkänner att mamma läser böcker när han är vaken, och när han väl sover är det så mycket annat som ska tas om hand, så då blir det heller inget läst av. Enter ljudboken. Perfekt att lyssna på under promenader, som jag tar minst en av varje dag.

Jag tycker fortfarande egentligen bäst om att läsa vanliga böcker, men nöden har som bekant ingen lag och jag har vant mig vid ljudbokens format. Dock har jag märkt att jag är betydligt mer kräsen när det gäller ljudböcker. De måste fånga mig i princip direkt, annars börjar jag bara tänka på andra grejer och då är det ju kört. Med en vanlig bok kan jag traggla på ganska länge innan jag bestämmer mig för att lägga den åt sidan, men ljudboken byter jag ut ganska direkt om jag märker att jag inte lyssnar ordentligt.

Den hittills bästa ljudboken jag har hört är Nyckeln av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg, och jag kan säga att det har varit tufft för en annan ljudbok att kännas fängslande och intressant efter den.

Bokbloggsjerka 2 – 5 maj

Veckans jerka-fråga från Annika verkar kanske simpel i all sin enkelhet men i själva verket är den ack så svår: Vilken är den bästa bok du har läst hittills i år?

Normalt skulle jag tycka att det vore svårt att välja ut bara en bok bland alla bra böcker jag har läst, men när jag tittar på årets skörd så känns den föga upphetsande. Jag vet inte om jag har valt dåliga böcker eller om jag inte riktigt har kunnat låta mig uppslukas på samma sätt. Men jag har i alla fall läst (lyssnat på) två böcker som har gett mig definitiv mersmak: Eld och Nyckeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Den senare är inte riktigt slut, utan jag har tre timmar kvar av tjugosex och mitt intresse har hållits på topp genom hela lyssningen. Det är bra jobbat!

Recension: Ensamma hjärtan och hemlösa hundar av Lucy Dillon

Handling
Rachel Fielding har på kort tid lyckats försnilla ett glamoröst jobb på en pr-firma, en attraktiv pojkvän och en chic våning i centrala London. Hon är trettionio år och framtiden ter sig tämligen osäker. Men en dag får hon ett oväntat besked. Hon har fått ärva sin mosters hus på landet, hennes bordercollie och ett hundstall fullt med herrelösa hundar.

Med bävan flyttar Rachel dit men upptäcker att hon blir alltmer engagerad i sina fyrfota skyddslingar. Kanske beror det delvis på George, traktens buttre men rysligt attraktive veterinär …

Ensamstående tvåbarnsmamman Zoe kommer till Rachel för att lämna en liten valp för omplacering. Besöket resulterar i något helt annat än hon tänkt sig. Och Natalie lever i ett lyckligt men barnlöst äktenskap med Johnny. När Natalie förlorar jobbet bestämmer de sig för att tillfälligt ta hand om Bertie, en glupsk och egensinnig basset, vilket visar sig medföra en minst sagt överraskande förändring i deras liv … (bokus.com)

Recension
Ibland åker maken iväg på lite längre uppdrag med jobbet och lämnar mig och Lilleman ensamma hemma. Och eftersom jag är mörkrädd och har rätt så livlig fantasi så brukar jag anpassa min intag av fiktion så att det blir så lite läskigt som möjligt. Förra gången när han skulle åka hade jag precis lyssnat färdigt på en bok och det var dags för en ny, så jag letade upp den mest menlösa, eller jag menar, den minst skrämmande jag kunde hitta och det blev Ensamma hjärtan och hemlösa hundar.

Det där med förväntningar kan ju vara klurigt, men den här levde i alla fall upp till förväntningen att inte vara läskig. Det är tvärtom en ganska charmig liten feelgood-roman som puttrar på i maklig takt. På många sätt var den väldigt förutsägbar, som dessa typer av böcker ofta är, men det hade jag räknat mig. Dock handlar den ju väldigt mycket om hundar, och då jag inte är någon djurmänniska så har jag lite svårt att riktigt gå upp i historien. Den uppfyllde sitt syfte men helt okej underhållning utan att vara ett dugg läskig, men inte så mycket mer.

Recension: Hypnotisören av Lars Kepler

Handling
I ett omklädningsrum på en idrottsplats i Tumba utanför Stockholm hittas en man brutalt mördad. Sedan återfinns hans fru och dotter lika besinningslöst ihjälhuggna i familjens radhus. Avsikten tycks ha varit att utplåna hela familjen. Men sonen överlever, svårt skadad, och när kriminalkommissarie Joona Linna förstår att det finns ännu en familjemedlem kvar i livet, en syster, inser han vikten av att hitta henne innan mördaren gör det.

Sonen svävar in och ut ur medvetslöshet, och för att kunna skynda på förhörsprocessen tar Joona Linna kontakt med läkaren Erik Maria Bark och övertalar honom att hypnotisera pojken. En skrämmande kedja av händelser tar obevekligt sin början.

Recension
Boken börjar riktigt bra och spännande med en intressant mordfall, men sedan kommer ett långt parti i mitten av boken (flera timmar på ljudboken) där själva huvudstoryn inte är med överhuvudtaget. Detta parti spelar visserligen också en viktig roll för bokens upplösning men själva sättet det har skrivits in i boken är inte helt optimalt tycker jag, då fokus helt försvinner på polisutredningen och mordet. Jag hade föredragit om detta på något sätt hade kunnat vävas in mer i den andra historien. På det stora hela var detta dock en spännande och skrämmande deckare, och jag kommer nog fortsätta med fler böcker i serien längre fram.

Bokbloggsjerka 11 – 14 april

Tiden springer ifrån mig, men som tur är hinner jag precis med veckans jerka innan det är för sent: Har du någonsin råkat ut för att du inte alls känner för att läsa någon av de böcker som står i din bokhylla? Om ja, vad gjorde du åt det? Om nej, tror du att det någonsin kommer att hända dig?

Ja väldigt många gånger! Det är väl därför jag fortsätter att köpa böcker fast jag har mängder med olästa stående i bokhyllan redan. Senast nu i helgen fick jag ett ryck och beställde två fysiska böcker, fast jag knappt aldrig hinner läsa sådana nu för tiden utan mest lyssnar på ljudböcker på mina barnvagnspromenader.Vad jag gör? (Förutom att köpa ny förstås). Efter hyfsat mycket funderande och klappande (på böckerna) och stor vånda tar jag till slut en på måfå och så får det bära eller brista.

Bokbloggsjerka 4 – 7 april

Då var det fredag igen och barnet sover så jag hoppas hinna med en jerka innan han vaknar. Denna vecka handlar det om deckare, och frågan Annika ställer är: Hur ser din syn på deckargenren ut och hur ställer du dig till dåligt korrekturlästa böcker? 

Jag läser inte (lyssnar inte) på särskilt mycket deckare, mest som något att bryta av övrig läsning med då och då så att det inte ska bli för lika. När jag läser det blir det dock oftast någon lättsmällt svensk deckardrottning som får stå för underhållningen, och det är just så jag ser det: lättläst, lättsmält underhållning. De följer ofta en viss dramaturgisk mall och är för det mesta rätt så förutsägbara. Det är ganska sällan man blir väldigt överraskad av utgången.

Angående dåligt korrekturlästa böcker är de naturligtvis ett gissel för en ”grammar Nazi” som jag själv. Jag minns en bok (dock inte dess namn) som störde mig oerhört med avstavningar mitt på en rad, flertalet stav- och grammatikfel samt annat dumt. Huruvida deckare är med benägna att vara dåligt korrekturlästa vet jag inte, men lyckligtvis kan jag ändå konstatera att dåligt korrekturlästa böcker i alla genrer faktiskt ändå är ganska sällsynta.

Mini-recension: Bröllopsnatten av Sophie Kinsella

Handling
När det visar sig att Richard, Lotties pojkvän sedan tre år tillbaka, inte alls har giftermål i tankarna, får hon nog. Besvikelsen, och ett plötsligt infall, gör att hon istället i all hast gifter sig med sin ungdomskärlek Ben. De reser till Ikonos på bröllopsresa, till platsen där de träffades första gången. Men hur väl känner de varandra, och hur bra passar de egentligen ihop? Lotties syster Fliss, som själv är mitt uppe i en uppslitande skilsmässa, tror inte sina öron när hon får höra vad systern har hittat på.Övertygad om att Lottie har begått sitt livs största misstag skyr hon inga medel för att fördärva hennes bröllopsnatt.

Recension
Om ni har läst min blogg innan vet ni kanske att Sophie Kinsella är min litterära husgud och då förstår ni också att glädjen av stor när hennes senaste bok Bröllopsnatten kom ut och min käre make var snäll nog att ge den till mig i födelsedagspresent. Ni förstår nog också att förväntningarna var höga, vilket ju aldrig är en bra förutsättning när det gäller böcker. Ej heller denna gång.

Det jag normalt sett gillar med Kinsellas böcker är deras charm och humor, och hur hon lyckas försätta sina huvudpersoner i egentligen totalt orealistiska men ändå i boken väldigt trovärdiga klister. Tyvärr tycker jag inte att något av detta har lyckats i boken. Den är mer av ett relationsdrama än ren chick lit, enligt min åsikt, och de dråpligheter som sker känns mest krystade och ditslängda för att boken kräver sådana. Nu låter det som om detta var en värdelös bok, vilket det inte var men mina (alldeles för) högt satta förväntningar infriades tyvärr inte.

Bokbloggsjerka 28 – 31 mars

Så kommer min comeback i form av en bokbloggsjerka. Annika skriver följande: Det verkar bli allt mer populärt att pryda kroppen med citat från litteraturens värld. Är det här något som du skulle kunna tänka dig att göra? Vad skulle det i så fall bli, och inte minst, var på kroppen skulle du placera konstverket?

Och svaret är nej, det skulle jag inte. Tatueringar överlag är inte min kopp med kokade blad, oavsett motiv. Och just litterära citat känns extra vanskligt för tänk om det budskap man väljer nu inte speglar ens åsikter i framtiden. Om jag dock ändå skulle ha en tatuering i textform skulle det nog dock bli något från min litterära nerdcrush – citatmaskinen John Green. Kanske ”What is the point of being alive if you don’t at least try to do something remarkable?”, men det passar nog inte med mitt liv som är rätt unremarkable. Kanske ”The world is not a wish-granting factory”, som är väldigt sant men aningens pessimistiskt. Kanske ”There is no them; there are only facets of us ”. Lite lagom pk, precis som jag. Eller kanske ska jag tatuera in detta på ryggen och visa för mina elever när de frågar om något kommer på provet så det är någon idé att skriva det.

Bloggfunderingar

Tänk att ni fortfarande är en del som tittar in hit med jämna mellanrum, trots att ni möts av samma sida gång på gång! Tack, hörrni, för att ni inte har gett upp hoppet!

Jag läser (främst lyssnar) fortfarande men det är bloggandet jag liksom inte riktigt hinner med. När min numera åtta månader gamla pojke är vaken är varken läsa eller blogga att tänka på, och när han sover finns det liksom så mycket annat som ska hinnas med (typ disk och tvätt och annat tråkigt) och när jag har en ledig stund över prioriterar jag att läsa snarare än att skriva om läsningen. Dock, ska ni veta, saknar jag bloggen och funderar ändå på att ta mig i kragen och ta upp den igen fast i lite mindre skala. Kan det bli mindre än nu, tänker ni..? Men jag menar såklart mindre skala än när den var på topp. Jag tänker mig kortare, mindre arbetade recensioner och kortare, mindre utförliga jerkasvar osv. Jag hopas kunna delta i jerkan imorgon, och kanske ger det sådan mersmak att jag kommer igång igen.

Bokbloggsjerka 7 – 10 februari

Nu var det längesedan jag var med i jerkan men tid är verkligen en bristvara nu för tiden! Den här veckan dock är jag med igen och Annika undrar: Hur håller du reda på alla böcker som du har läst? Förlitar du dig helt på din blogg eller har du en backup- plan att dela med dig av?

I detta avseende lägger jag verkligen alla mina ägg i en korg, dvs jag förlitar mig helt och fullt på bloggen. Under flikarna ”Lästa böcker 20XX” (insert passande år) skriver jag ner månad för månad vad jag har läst. Skulle bloggen på något sätt försvinna så försvinner även min lässtatistik och med tanke på att jag ändå inte läser så enormt mycket så får jag ingen sorts panikkänsla av tanken för om jag ser, hör om etc en bok så har jag normalt sett koll på om jag har läst den eller inte.